.

.

OK

ÖvrigtPosted by Marcus knutsson Wed, October 26, 2016 23:08:29
Så till slut gav jag upp...tog till något som jag alltid sett jävligt snett på och bestämt mej för att aldrig ta till...men många raderade blogginlägg kan vittna om att det började bli väldigt aktuellt att bedöva sej själv...det gick liksom bara inte längre...kemikalier...introllade i magiska vita piller som attackerar det mest mörka inuti mitt huvud...

Skeleton Tree heter Nick Caves nya skiva...det är hans första skiva sen en av hans söner dog...15 år gammal föll sonen från en klippa...den skivan berörde mej något fruktansvärt mycket...tårarna fullkomligt sprutade när jag hulkade mej igenom albumet på Spotify om och om igen...på något vis förstod jag precis vad han menade med all symbolik och vad varje ton betydde, precis vad han ville få fram och den sorg han bar på...det var en fantastisk musikalisk upplevelse...fruktansvärt sorglig och upprivande men också påfrestande mäktigt och viktigt...samma dag beställde jag skivan, nyfrälst och upphetsad över att få höra den hemma igen fast nu med vinylknaster...det var förra veckan det...nu har skivan kommit och nu har mina nya lyckopiller börjat verka...nu är skivan...den är väl bra...jahopp...

jag känner fan ingenting alls!...och det är oftast att föredra...en semester från mej själv, ett eldupphör, en kapitulation som känns rätt okej...det känns okej...ibland känner jag hur något är på gång i mitt huvud men jag kan inte fokusera på tankarna...det gör mej lite stressad och yr...och lite rädd för vad det är som pågår där inne och vad det kan det vara för något jag missar?...sen slutar jag bry mej om det och tittar istället på mina händer och mina nya tjackpundar skakningar som visst var en av biverkningarna...

och jävlar vad lätt det var...ett litet men ändå väldigt okaraktäristiskt samtal med vårdcentralen och de började kasta piller på mitt problem...depressioner verkar nuförtiden vara lite som att ha ryggskott...ganska relativt jättevanligt och till synes lättbedövat...nu är jag okej...allt är bättre än hur det var förut men det fanns ändå något fint där också som jag nu får leva utan ett tag...det fanns ljus i mörkret där någonstans...det fanns omtanke och förståelse...som om det kunde tämjas kunde ändra på allt...det fanns något vackert därinne djupt någonstans...något som är väldigt bedövat just nu...nu kan jag inte bry mej mindre om vad som kommer hända mej en minut in i framtiden...och med ovisshet och mindre medvetenhet så kommer till slut mungiporna att peka uppåt igen...jag börjar bli som alla er andra...jag är okej...

drogad, inbäddad i en lite gråare, lite fulare värld...för svåra tankar är just nu inget jag behöver oroa mej för...allt är okej...jag är okej...jag bryr mej inte.





  • Comments(0)//marcustheblogg.emptystudios.se/#post86