.

.

The point of no return

ÖvrigtPosted by Marcus knutsson Wed, June 18, 2014 12:12:46

10:e Mars 2014


Wikipedia snott: Point of no return syftar i dramaturgi till ett speciellt skede i en film där handlingen fortsättningsvis utspelar sig från redan givna förutsättningar. Point of no return inträffar för det mesta sedan filmens olika rollfigurer har hunnit presenteras ordentligt, efter point of no return kommer en konfliktupptrappning, som sedan leder till en konfliktupplösning och slutligen en avtoning.

Mörka moln på en annars klarblå himmel…mörka moln i form av onda knän, värkande ryggar och en ronja-röverdotter-helvetesgaps-djup spricka i min fot…allting är inte länge solklart och de framtida aktiviteterna hänger helt plötsligt lite löst…man har plötsligt blivit varse sin egna dödlighet och hur mycket ens egna kropp verkligen vill sätta käppar i hjulen för ens eget välmående…något jag finner högst ologiskt men ska man börja dryfta ologiska saker så blir vi här hela natten…ens målmedvetenhet tar stryk och lusten börjar ge vika för kroppens klara besked om att detta kommer du aldrig att klara

det är då det är jävligt bra att vi inte har gett oss själva tillstymmelsen till chans att komma undan…vi är fyra som utan att tävla med varandra ska gå ner i vikt…självklart så tävlar vi som fan och svär extra högt då vi ser att någon eller några har gainat in på ens tappade kilon eller centimeter…PT Kim svarvar våra kroppar under passen utan minsta tecken på leda eller tappat hopp…vi filmar det mesta och vi har dessutom sponsorer som stöttar oss…att vi har människor i kulisserna som tror på oss och förväntar sig resultat skapar en gedigen point of no return som hela tiden flåsar en i nacken…det finns inte en snöbollschans i helvetet att man kan misslyckas nu…kroppen måste hålla, viljan måste finnas och orken får aldrig ta slut…men det kan va svårt när de mörka molnen hopar sej…

regnet stod som spön i backen…jag fyllde år och sötsuget låg nog på en tia…på richterskalan…under långsamma flukt-sessioner då jag sakta sakta går förbi hemmakvälls smågodis-sortiment och luktar på allt det underbara så noterade jag att de jävlarna nu har anthon berg ägg…och gud vad de låg där och förförde mej…sånna där extra stora ägg fyllda med magisk marsipan och choklad inslaget i erotiska gröna, rosa, vita och orangea färger…då det blev dags att casha in de där 10 000 stegen så bestämde jag mej snabbt för att styra kosan mot hemmakväll och även casha in på mina grava anthon berg begär…varför ska jag bry mej om konsekvenser på min födelsedag? Och hur mycket kan de där äggen egentligen skada då de bevisligen är en gudagåva utav guds nåde…dessutom så regnade det så jävla deprimerande…


ooh du ljuva frestelse...

jag hade bestämt mej på två sekunder…två sekunder tog det att bortse från min nyfunna disciplin och beslutsamhet…allt var omkullkastat inför mina runda, gröna, rosa, vita, orangea och marsipanfyllda begär…då jag som bäst kastade på mej min gå-outfit så upptäckte jag en förändring på mitt skärp…jag måste nu använda mej av det första hålet i skärpet…något som jag inte kunnat göra på sisådär 8 år…och med ens försvann anthon berg och sötsuget…och det mina vänner är en väldigt uppenbar point of no return…

det blev inga anthon berg ägg den dagen…





  • Comments(0)//marcustheblogg.emptystudios.se/#post77