.

.

I fucked up...

ÖvrigtPosted by Marcus knutsson Wed, June 18, 2014 12:05:31

23:e Januari 2014

Någonstans mellan dröm och verklighet stod det två grönklädda människor framför mej…Med blödande fingertoppar fann jag mej sittande på sängkanten med dessa främlingars höjda röster ekandes i mitt just då allt för stora huvud…De matade mej med allt som vi hade hemma som innehöll en gnutta socker vilket i sej inte bidrog till så många möjligheter…Sen fick jag reda på att de hade vart där i över en timme..Sen kunde jag inte sluta gråta…

Jag fuckade upp rejält…Vi hade tränat kvällen innan och jag i mitt disträa sinne hade doserat samma soffpotatis-doser insulin som förut…Jag hade pumpat in ofantliga mängder för mycket insulin då jag i själva verket knappt hade behövt något alls efter träningen…Under natten hade jag glidit längre ner än jag någonsin gjort förut…Ambulanspersonalen hade mätt 0,3 och blodsockret ska normalt ligga på 5-7 så man kan säga att jag inte alls var mitt vanliga charmiga jag…

Jag har alltid känt mej arg och besviken…Besviken på livet I guess för att det välsignat mej med en så löjlig åkomma som diabetes då jag var 21 år gammal…Sprutor varje dag, dömande diabetessjuksköterskor och annat hemskt som bidrar till ett fint kit av överjävliga saker man inte vill vara med om…Jag har gjort mitt bästa för att inte acceptera det och tänkt på det så lite som möjligt och de dagar jag inte påminns om att jag har det ser jag som bra dagar…Men ibland kommer påminnelserna…Dessa jävla påminnelser…Då Karolina inte fått något liv i mej så ringde hon efter ambulans och tillsammans ägnade dom en och en halv timme åt att få i mej ett helt paket dextrosol och en förjävla äcklig saft…Sen när allt började funka för mej igen så kunde jag bara sitta på sängkanten, vagga av och an och ha ansiktet fullt av tårar och snor…Rädd för vad som kunde ha skett, skam över vad jag utsatte Karolina för, dåligt samvete över att jag tagit upp så mycket av ambulanspersonalens tid men framför allt arg på mej själv…

Det kunde lätt ha undvikits…Men jag fuckade up so bad…Om jag bara hade kollat blodet innan jag gick och la mej så hade det vart lugnt…Med lite framförhållning och respekt för den här defekta kroppen så hade det varit en vanlig natt…Det handlar om att kolla blodet…Sticka hål på fingret, lägga en droppe på en teststicka så läser en liten maskin av vad blodsockret ligger på…En uppgift ingen i hela världen vill göra egentligen och en uppgift som är väldans lätt att strunta i en gång och som är väldans lätt att strunta i helt och hållet efter det…Jag antar att jag funnit anledning att ha koll på blodet igen…

Jag slapp sjukhuset bara om jag hade någon hemma som hade koll på mej tills blodet var på acceptabel nivå igen så Hannes fick komma mitt i natten på sin födelsedag och agera lite barnvakt åt sin storebror…Jag försökte så gott jag kunde att spela tevespel med mina skakiga händer och vi diskuterade hur pass mycket namnet ”överlefvande” tycktes passa bra…Jag har inte varit särskilt pepp på det här projektet…Inte lika mycket som alla de andra men det kanske är mer en annan typ av resa för mej…Det kanske handlar om att acceptera och ta hand om min kropp och se till att det inte blir fler sådana här nätter…Jag har inte avskräckts från att träna vidare för bevisligen ger det ju stora resultat jag måste bara se till att göra det lite smartare och med framförhållning…Ha socker till hands efter träning och hålla blodet på normal nivå alltid alltid alltid…Så a journey of the mind…Kroppen är ju bevisligen med på resan…Nu ska jag bara vänta in hjärnan…Diabetes suger fett med hästballe men att bli besegrad av sin diabetes suger ännu mer…Så…Aldrig mer!

Tack Karolina för att du sover så lätt och förlåt för att jag skrämde dej…




  • Comments(0)//marcustheblogg.emptystudios.se/#post75