.

.

Hej då Kakan

ÖvrigtPosted by Marcus knutsson Wed, May 29, 2013 22:14:27
Nu var det länge sedan jag hörde något från dig så jag tog mig en anonym kolla-läget-tur på din facebook-profil så som man gör några gånger om året...under åren har du varit ett sånt där ex man kollat upp då och då och glatts åt när något positivt har hänt i ditt liv...anonymt förstås då något så stort som en ”like” skulle kunna te sig allt annat än likgiltigt...att få svara med ett ”tjena Kakan!” på ett av dina random chattmeddelanden var nu ett privilegium jag allt för länge sedan fick erfara så jag bestämde mig sonika för att kolla upp hur det var med dig på mitt vanliga anonyma vis...det var då jag fick reda på att du är död.

Förutom chock och sorg blir man besviken på sig själv då man inte ens kände av då ens hjärta fick en invånare mindre...alla de känslorna kommer nu över en på en och samma gång tack vare något så banalt som ett klick på en facebook-profil...som nu bombarderats med R.I.P-hälsningar...kunde man ha gjort något som kunde ha ändrat ditt öde?...hade jag ens kompetensen eller kunnandet att ha ändrat på något?...det var så många år sen...och vårat avslut var inte alls lika fint som våran början den där hösten så jag tror inte att jag låg så högt i kurs hos dig...men jag kommer alltid att minnas våra ögonblick...de ögonblick som verkligen var våra egna med både lycka och värme...korta ögonblick är allt som finns kvar av en supernova jag en gång höll av väldigt mycket...att du dog är något av det mest onödiga som någonsin hänt alla oss andra som fick stanna kvar här...

Kanske inte det bästa tillfället att minnas att man inte tror på någon form av himmel eller paradisisk existens men jag önskar så att du finns där...och att det är allt du förväntade dig...förlåt att jag var anonym...förlåt för att jag inte hade kompetensen eller kunnandet att göra något...förlåt att jag är en månad sen att skriva till dig...förlåt att jag nyss skrev att du lämnat mitt hjärta...för det har du inte...Hej då Kakan.

  • Comments(0)//marcustheblogg.emptystudios.se/#post72